Örebros inbjudan till ett konstnärligt svar gentemot det offentliga rummet belyser behovet av att stärka kopplingarna mellan olika delar av staden.
Eftersom jag är intresserad av det tidsmässiga i det offentliga rummet fokuserar jag på den tid det tar att gå mellan Centralstationen och Järntorget snarare än framställer en skulptur eller en bro och föreslår ett perspektiv på mänskliga aktiviteter än på själva rummet.
Örebrovariationer vill bidra till skapandet av det offentliga rummet, uppfattat som det symboliska medlet som binder oss samman genom att visa att det också är en plats för förhandling, konflikt och övervakning.
Örebrovariationer består av en serie filmer om förutbestämda gångsträckor inom staden. Åskådarna blir deltagare som har möjlighet att matcha gångsträckan i sina mobiltelefoner eller på sina surfplattor medan de går. Hörlurar rekommenderas för att bättre uppleva ljudbandet som innehåller originalmusik. Vi lyssnar också på viskande samtal, fiktiva eller verkliga, avsedda att frammana och spegla förbindelserna mellan språk och plats.
Det återgivna rummet är det samma som det upplevda, deltagarna kan först få intrycket att de filmar snarare än betraktar. Men gradvis börjar andra tider och andra platser överlappa varandra. Staden blir ett collage: en plats genomkorsad av andra platser. Detta är inte en förstärkt anpassning till verkligheten: tittaren är inte geo-lokaliserad och filmen svarar inte mot hans eller hennes position. Snarare motsatsen: Tittaren, som följer filmen, kan när som helst stanna och sedan starta om filmen och samtidigt promenaden.
Stadspromenaden kan på så vis uppfattas som en motståndshandling som uppmuntrar till långsammare gång, tillåter oss att ta det lugnt, vara planlösa och på så vis underlätta samtal, tystnad, nyfikenhet och vänskap. Örebrovariationer är föreställningen om att dessa fönster också har kraft att föra oss närmare nuet och platsen där vi befinner oss.